1558-1617 Dutch Hendrik Goltzius (1558 - January 1, 1617), Dutch printmaker, draftsman, and painter, was born at Millebrecht, in the duchy of Julich. He was the leading Dutch engraver of the early Baroque period, noted for his sophisticated technique. After studying painting on glass for some years under his father, he was taught the use of the burin by Dirk Volkertszoon Coornhert, a Dutch engraver of mediocre attainment, whom he soon surpassed, but who retained his services for his own advantage. He was also employed by Philip Galle to engrave a set of prints of the history of Lucretia. At the age of 21 he married a widow somewhat advanced in years, whose money enabled him to establish at Haarlem an independent business; but his unpleasant relations with her so affected his health that he found it advisable in 1590 to make a tour through Germany to Italy, where he acquired an intense admiration for the works of Michelangelo, which led him to emulate that master in the grotesqueness and extravagance of his designs. He returned to Haarlem considerably improved in health, and laboured there at his art till his death. Goltzius' painting Lot and his daughters (Rijksmuseum Amsterdam) shows Lot being seduced by his two daughters. Sodom and Gomorrah are shown burning in the background, with Lot's wife who had turned into a pillar of salt, in front.Goltzius ought not to be judged chiefly by the works he valued most, his eccentric imitations of Michelangelo. His portraits, though mostly miniatures, are masterpieces of their kind, both on account of their exquisite finish, and as fine studies of individual character. Of his larger heads, the life-size portrait of himself is probably the most striking example. His masterpieces, so called from their being attempts to imitate the style of the old masters, have perhaps been overpraised. Goltzius brought to an unprecedented level the use of the "swelling line", where the burin is manipulated to make lines thicker or thinner to create a tonal effect from a distance. He also was a pioneer of "dot and lozenge" technique, where dots are placed in the middle of lozenge shaped spaces created by cross-hatching to further refine tonal shading. A self portraitHollstein credits 388 prints to him, with a further 574 by other printmakers after his designs. In his command of the burin Goltzius is said to rival that of Durer's; but his technical skill is not equally aided by higher artistic qualities. Even, however, his eccentricities and extravagances are greatly counterbalanced by the beauty and freedom of his execution. He made engravings of Bartholomeus Spranger's paintings, thus increasing the fame of the latter - and his own. Goltzius began painting at the age of forty-two; some of his paintings can be found in the imperial collection at Vienna. He also executed a few chiaroscuro woodcuts. He was the stepfather of engraver Jacob Matham.  Related Paintings of Hendrick Goltzius :. | Hercules and Cacus | Mercury as personification of painting | Sine Cerere et Libero friget Venus | Minerva as personification of wisdom | Danae receiving Jupiter as a shower of gold. |
Related Artists:
Master Theodoric
Bohemian painter active 1350-70 in Prague
Matilda Browne
1869-1947
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.